Kingdom Of Heaven

0 Kommentarer Postad av Adde den 25 maj, 2007 i Film.

Kingdom of heaven är en film av Ridley Scott (Blade runner, Gladiator etc) från 2005 och kan kategoriseras till genren drama/historiskt äventyr. Många författare som skriver manus i ett historiskt tema kan tyckas slumpartat ha valt en historisk händelse/epok endast som motiv att få filmatisera häftiga effektfulla strider på slagfältet. William Monahan, författaren till Kingdom of heaven, valde dock att skriva om en historisk epok som aldrig egentligen har kommit till sitt slut och därav har mycket gemensamt med vår samtid och får en djupare innebörd än svärdklingans kapacitet att separera en man från sitt huvud. Det handlar givetvis om den tidlösa konflikten om vem som har rätten att göra anspråk på Jerusalem. Med regi av Ridley Scott tar filmen med oss 1000 år tillbaka och låter oss följa korsriddarnas väg från England till det heliga landet. Med en verklig genomarbetad scenografi känns miljöer och rekvisita väldigt autentiskt.

Med Orlando Bloom i huvudrollen som oäkta son till en legendarisk korsriddare, spelad av Liam Neeson, bjuds tittarna att följa en mans desperata sökande efter syndernas förlåtelse i den heliga staden Jerusalem. Vi får ta del av Ridley Scott och William Monahans tolkning av maktspelet i Jerusalem mellan olika korsriddarklaner, adelsmän och det kungliga hovet som till sist resulterade i kriget med Sultanen Saladin och dennes övertagande av Jerusalem. Filmen gestaltar godhet och ondhet som två krafter vilka existerar både bland Sultanen Saladins folk som hos Jerusalems korsriddare. Därav blir ingen part mer demoniserad än den andra.

Många av de moraliska talen och slutsatserna i filmen kunde lika gärna användas idag i politiska och religiösa tal angående Jerusalem och Israel. Det unika med filmen är att den tar plats 1000år tillbaka i tiden, men känns ändå här och nu. För er som inte är speciellt intresserade av utrikespolitik eller mellanösterkonflikten utan är ute efter effektfulla strider kan filmen efter en stund kännas långtråkig då det är perioder av politik och intriger mellan blodspillet. Och, som jag skrev i början, är det inte en film som skrivits för att filmatisera slagfältsromantik.

FilmSmak