FilmSmak

När gemene man tänker på kriget i forna Jugoslavien förs tankarna i första hand till de resulterande flyktingströmmarna som sköljde över Europas länder. I dramafilmen Grbavica (Jasmila Zbanic, Bosnia-Herzegovina 2006) gestaltas däremot efterdyningarna av kriget bland de som försökte laga och fortsätta sina trasiga liv i Sarajevo. Filmen tar upp två generationers kamp att leva i ett land med djupa oläkta sår efter krigets förödelse. Dels får vi följa en medelålderskvinna, Esma (Mirjana Karanovic), som hemsöks av hemska minnen från kriget, och dels hennes dotter, Sara (Luna Mijovic), som kämpar för att accepteras som faderlös dotter till en martyr.

Ur moderns perspektiv får vi ta del av den ekonomiska misär som rådde efter kriget. Regissören Jasmila Zbanic visar hennes desperata strävan att försörja sig själv och sin dotter i ett hektiskt tempo där hon arbetar på en nattklubb samt går på möten med kvinnogrupper för att få sociala ekonomiska bidrag en gång i månaden. Att Esma varit med om någonting hemskt under kriget visas i hennes agerande i närheten av män. Det är en nästan panikartad känsla tittaren får när Esma hamnar i situationer då män kommer för nära inpå henne, speciellt de män klädda i militära uniformer. Ändock börjar en liten romans blomma upp mellan Esma och en av männen som är involverad i hennes arbetsplats med ett samtal om kriget och identifikation av de döda som isbrytare. Som om det inte vore nog med hennes stressiga liv som ensamstående moder så bär Esma även på en mörk hemlighet som kan äventyra både hennes förhållande till sin dotter som till samhället i allmänhet.

Filmen gestaltar Esmas 12-åriga dotter Saras liv annorlunda, som den andra sidan av samma mynt. Det hektiska livet som Esma lever märks inte av i Saras vardag. Scenerna med Sara tar först plats i skolmiljö, där vi förstår hon bär på mycket ilska inom sig och hamnar i slagsmål. En annalkande klassresa, där barn till martyrer från kriget får åka gratis på blir en anledning för Sara att reflektera över sin far hon aldrig träffat, men som heller aldrig blivit hittad i massgravarna, identifierad eller godkänd som martyr av domstolen. Utöver skolmiljön får vi se Sara, som tillsammans med en killkompis, rör sig i sönderskjutna huskomplex i Sarajevo där de samtalar om martyrskap och det blir synligt hur mycket det tär i Saras inre att hon inte vet någonting om sin far och därav heller inte kan berätta om hans martyrskap.

I scenerna där Esma och Sara agerar tillsammans kretsar även de kring Saras frågor om sin far fast hon gör det genom tjat på sin mor att ta fram dokumentet på hennes faders martyrskap så hon kan ge det till läraren och få åka gratis på klassresan. I slutet av filmen konfronterar Sara Esma om sin far under pistolhot och Esma avslöjar sin hemlighet i en av filmens mest känslosamma scener.

Det är uppenbart att Jasmila Zbanic inte bara vill visa upp Sarajevos ekonomiska och sociala förödelse med denna film, utan huvudsyftet i denna film är att visa hur viktigt martyrskapet var för de som överlevde kriget och fortsatte sina liv i b la Sarajevo. En mycket sevärd film med bra skådespelarinsatser.

• Svensktillverkad missil avfyrad
• Hollywoods mest arbetande kvinna?
• Bill Hicks gestaltas av Russel Crowe (?)